lundbergfelicia

Att det alltid kommer något positivt om varje negativ händelse? Jag vet inte vad jag ska tro eller tycka om det faktiskt. Ibland verkligen undrar jag, vad för bra har jag fått av den här skiten? Har jag bara blivit ''starkare'' som man alltid säger, eller kommer det något mer? Något bättre än det förra? Något som kan glädja mig att det jobbiga faktiskt hänt? Ta tillexempel katastrofen i Japan som inträffade i våras. Så många människor som fick bli offer för det, som dog helt i onödan. Nu efter ett halvår så är det fortfarande oroligt där med gatuboendes, svält och ekonomi. Har verkligen tänkt på vad den tragedin givit oss för något bra. Kanske en tankeställare? Att vi inte ska ta någon förgivit och att vi ska öppna ögonen, kolla runt omkring oss och tänka '' fan vad bra jag har det!''. Om just den händelsen vet jag verkligen inte och kommer nog aldrig veta. Men en sak är säker. Det blir bra i slutändan.


Jobbiga saker som inte får inträffa händer, såklart.

Innan ni läser allting så vill jag bara säga att jag vet inte hur man fixar tjocktext, kursiv text eller stycke indelning på bloggfucking.se. Ja, jag vet att det ser helt efterblivet ut med all text i ett men det får ni ta tills jag hittar runt här inne... För kanske två år sen så hade jag en väldigt konstig period i mitt liv. Jag var (med underskrift) besatt av Twilight. Trodde på allvar att det fanns vampyrer och min största dröm var att själv bli en vampyr. Kan säga redan nu att jag fortfarande tycker jag om Twilight men det går inte ens att jämföra mot förr i tiden. Då kunde jag läsa oavbrutet i flera dygn och inte bry mig om något annat. Inte äta, inte prata med någon, bara läsaläsaläsa. Vägrade att inse verkligheten och gjorde allt för att få fortsätta leva i min lilla twilight-bubbla. Jag var då ''Team Edward'' och blev arg så fort Jacob nämndes det minsta i boken. Ställde mig på en sida som egentligen inte hade någon mening och försvarade en karaktär som inte ens fanns. Och ja, jag satt varje kväll som fastklistrad framför olika twilight chatter och diskuterade om varför Edward var en sån mycket bättre pojkvän för Bella än Jacob. Kunde inte acceptera att folk inte tyckte likadant som jag... Ni kan tänka er när jag såg Eclipse...haha grät för att jag var så arg... Nu är jag väl (som man uttrycker det i Twilight världen) ''Team Schwitzerland''. Vilket betyder att man står på både vampyrernas å varulvarnas sida... Dock lite mer vampyr...fortfarande... Det gick så långt så att jag ville bli som självaste Bella. Jag betraktade henne i minsta detalj. Hur hon klädde sig, hur hon betedde sig och hur hon reagerade på saker och ting. Bella är som karaktär en rätt djup människa. Som aldrig riktigt var någon tonåring och som alltid tar det säkra före det osäkra (förutom att hon väljer att bli tillsammans med en vampyr då såklart). Hon har många tankar och är inte lik mig nånting. Så varför var jag så desperat efter att bli som henne? Varför ville jag ändra på mig från första början? Varför skulle jag gå runt och intala mig själv att det var så mycket bättre? Trodde jag att om jag blev som Bella, skulle en vampyr fria till mig då också? Haha, det går att skratta åt nu, nu är det okej. Iallafall så har jag kollat igenom mina bilder från den tiden och fick mig ett rejält skratt! För pinsamt för att lägga ut alla bilder i detta inlägg så delar endast med mig av en bild, och jag lovar. Det räcker! Japp, jag retuscherade om mig själv i Photo Shop som vampyr. Frågan är ju om jag var nöjd med resultat? Rätt fint nu tycker jag!!

Saker du kanske inte visste om mig..

Jag ångrar verkligen att jag lade ner hela min barndom på att spela fotboll. Tyckte inte ens att det var kul förrens förra året och då la jag av för ett halvår sen..haha. Nu i efterhand tänker jag att jag kunde testat på en massa andra saker!! T.ex rida, teater, målarskola, innebandy, andra danser osv!

Jag älskar att springa. Mest långa sträckor men kom på mig själv nyss att det var sjukt kul att springa 100 meter också...

Jag vet inte vem jag är och vad jag vill med mitt liv. Ändrar mig hela tiden och försöker ständigt att hitta mig själv.

Jag blir aldrig nöjd med något jag gör.Jag har alldeles för höga krav på mig själv. Tänker alltid efteråt, kunde gjort det där liiite bättre. Kunde sprungit snabbare, kunde fått bättre betyg, kunde vart socialare osv... (Om någon av er har tips mot det så kommentera gärna TACK...)

Jag blir lätt sur. Hahahaha dock inte långvarigt men yes!

Min största dröm är att resa till Afrika och hjälpa fattiga. Vill verkligen ta reda på det till gymnasiet, om man ska gå sjuksköterska då eller något?

Faller för brunetter. Om killen är brunett så har han redan tjänat hem hälften!!

Har varit en twilightfantast utan dess like. (Ni ska få ett inlägg om min tid som freak...)

Har lättare för tyska än engelska. Okej kolla här nu. Började läsa tyska år 6. Började läsa engelska år 1. Jag lovar er att om jag skulle fått läsa tyska från 1an så skulle jag kunnat det dubbelt så bra som jag kan engleskan nu. Inga problem med tyskan mer än att det är så grymt fult och självklart har jag mindre användning av det än av engelskan...synd!

Jag älskar blå. Allt som är blått får min uppmärksamhet. Vet inte varför det är så men det är nog rätt sjukt. Före sommarlovet bestod 90% av hela min garderob bara av blå kläder men sa till mig själv att jag inte fick köpa något blått på hela sommaren och nu varierar jag mer! Testar allt som är blått. Färgade halva håret blått, köpt en mascara gjord utav blåbär (haha okej att kalla mig sjuk!!), kläder blir för det mesta i blått (men somsat dragit ner på det rejält!!), testar alltid ny mat och annat som det står innehåller blåbär. Japp det blir rätt mycket blåbär då alltså, men det är ju nyttigt!! Och just nu letar jag efter blåbärs mjölk. Så säg till om ni vet vart det kan inköpas!! Blått är en sån Felicia grej liksom!